Det 100:e inlägget!

Nämen, vem fick äran att skriva det 100:e inlägget på bloggen då? MOI! Det var givetvis noga kalkylerat, alla som har missat sina dagar (jag inkluderad) var bara en del av spelet. 

Kom nyligen hem från dagens föreläsning om landskapsarkeologi. Det tog emot att gå upp imorse efter några lediga dagar med alldeles för sena nätter. I övrigt vet jag inte om det är flipp eller flopp med lediga måndagar. Visst är det skönt att ha en dag till godo för läsning av kurslitteraturen, men samtidigt känns det knäppt med "två" söndagar. Söndagen känns som söndag för att det är måndag dagen efter (logics) och tisdagen känns som måndag p.g.a. ledig måndag som känns som söndag (not so much logics). Två måndagar på en vecka är med andra ord inte ok! 

Nåväl, jag skall inte bli långdragen. Har alldeles för mycket att göra för att ha tid med det. Emelie bad att få höra om en konstig dröm:

Den absolut konstigaste drömmen jag någonsin haft innefattar ninjor. I Katrineholm har vi ett berg och från det berget kan man se vårt lokala bad, Djulö. Nedanför berget kan man se en väg, en allé samt massor med åker och på en av åkrarna ligger ett obebott hus. I drömmen blir jag, mamma, lillsyrran och Henke jagade av dessa ninjor. Lillsyrran och Henke blir dödade, så till slut är det bara jag och mamma kvar. Vi gömmer oss i det där gamla huset och överlever. Det konstiga med drömmen är egentligen inte själva "storyn" utan att det är en ständigt återkommande dröm. Jag verkar speciellt uppleva JUST DENNA dröm i perioder då jag är extra stressad eller nedstämd. Helt galet störigt! Jag avskyr när folk dör i drömmar, när man vaknar upp och liksom HÅLLER ANDAN! Usch! 

Huset som jag och mamma gömmer oss i, varenda jävla gång!

Jag tänker köra på samma spår och faktiskt fråga typ samma sak; din konstigaste dröm ELLER din LYCKLIGASTE dröm, eget val där!

Puss på er,

Elfrida