Finns Det Dödgrävare På Månen?

Jag skriver en hel del, mestadels fiktion, och har gjort det väldigt länge; den första "novellen" jag la upp, var en extremt dålig song fic till en Nickelbacklåt på lunarstorm. Jag kan inte ha varit äldre än tolv då, men jag skrev redan innan det -- ännu sämre berättelser som hade teman som var suspekt lika Sagan om Ringens, och karaktärer som påminde suspekt mycket om mig och mina vänner.

Mina skrivböcker i skolan var fullklottrade med olika berättelser och sagor; det finns en saga som har lyckats överleva på ett A4 i källaren hemma, som jag skrev i ungefär fyran -- den handlar om en stenåldersman och hans två hundar. Mannen var förälskad i en kvinna från byn (?) och ville imponera på henne genom att fälla något mäktigt djur. Det som hände var att han och hans hundar gick ut i skogen och blev brutalt dödade av en björn, varefter kvinnan hittade deras kroppar. Jag var rätt morbid som barn.

Men att skriva är något som jag alltid har gjort; det har lyst upp mina dagar, funnits där genom vått och torrt och har bidragit till några av de bästa minnena jag har av, och med, flera personer. Självklart vill jag bli författare, det kommer jag bli at some point; jag vill tro att det bara en tidsfråga. Förr eller senare.

Och vet ni vad alla förattare brukar tipsa om? Att alltid skriva ned sina idéer. Ha med dig något du kan skriva på, vare sig det är en skrivbok eller mobilen, skriv bara ned saker direkt, så du har kvar det. Det är något jag har gjort i ett par år nu, och jag är rätt lockad att tillägga "på gott och ont" -- jag har skrivit ned mycket skit i mina dagar (#fylldehundratreförraveckan) och det som står i mina notes i mobilen? Utöver cirkus hundra Shakespearecitat och andra #deep citat, står det nästan uteslutande förvirrande saker som jag inte har något minne av att jag har skrivit, för att inte nämna vad jag menade med det.

Ett guldkorn är självklart, "Finns Det Dödgrävare På Månen?" med stora bokstäver i början och ingen vidare förklaring. Det står även fantastiska meningar som, "I wish I could say that I stumble through life more figuratively than I do", och “I don’t wear red,” he said, wrinkled his nose and looked like he was trying to not look embarrassed. “You know who wears red? Sidekicks. That die. Redshirts from Star Trek, Redcoats from Assassin’s Creed -- do I need to go on?”

Sen finns det en hel del korta notes, bara ett par ord var; "Planet Yearth", "Codename: Midas", "Disclamation mark!", "Starvation camps", och denna rentav inspirerande haiku:

Oh, so gods help me
If you haiku at me, I
Will poke your eyes out.

Frågan kvarstår: vad menade jag med det här? Finns det någon djupare mening bakom allt detta nonsens? Ingen vet, allra minst jag. Det var dagens historialektion!

Eller, tja, nästan! I mina notes finns det även en extremt flummig teori om att hundar kan läsa tankar, vilket leder mig till Louise fråga! Hund eller katt?

HUND hund HuNd HUND HUND HUND huuuund HUND HUND hund hund hund

Katter är jättemysiga (när de inte är skräckinjagande, creepy och påvisar att de faktiskt har en intelligens och en medevetenhet som är högre och större än människans), de har sina stunder -- men för mig har hundar inte sina stunder. De har all tid. De är alltid bäst. Bonus tumblrlänk till några av anledningarna till att hundar är myspys!

Theresas tur, då! Om du skulle slungas in i en bok/film/serie och helt plötsligt befinna dig i den världen på obestämd tid, vilken värld skulle du välja?

Slutligen: det var awesome med pappa + farföräldrar här i helgen, vi hade supermysigt. Sist men inte minst: GRATTIS BESTA HESTEN SAMUEL SAMPAMPAMPADAM SOM FYLLER ÅR PÅ LÖRDAG! ILY FRIEND!!!!1

Tack för den här veckan! Autobots, roll out.