Intensiva dagar

Det har varit några intensiva dagar på rad nu i och med att vi i denna stund skriver på vår första på riktigt akademiska hemtentamen. Jag har skrivit så pass intensivt att det nästan känns fel att använda jag-formen i skrivandet här på bloggen. Tänk så skadad man kan bli på så kort tid! Hur som haver: hemtentan är i princip klar utöver slutordet som jag sparat till idag. 

Igår satt jag tillsammans med Ronja och Theresa och skrev. Dessa var noggranna med att väldigt tydligt klargöra att jag är "den ultimata studenten", någonting jag tar starkt avstånd ifrån. Jag må vara envis och uthållig så in åt helvete, men där tar mina fantastiska superkrafter slut liksom. Någonting jag dock märkt sedan jag började studera på universitetet är att min förmåga att aldrig ge upp utvecklats. Under gymnasietiden var varenda uppgift ett hinder jag aldrig någonsin kunde se mig själv överstiga, jag gav med andra ord upp innan jag ens fått en chans att försöka. Idag gnäller jag lite över det som måste göras innan jag sätter mig ned och trycker på på-knappen. Switch on, off-knappen är svår att komma åt och fokuset hamnar så högt att min lilla bubbla är svår att få hål på. Plötsligt, som i söndags, har tio timmar gått utan att jag egentligen reflekterat över tiden. 

Och det är bra, det är skitbra! Äntligen tillåter jag mig själv att faktiskt LÄRA MIG någonting, både om mig själv och det jag studerar till. Att äntligen ha hittat det där drivet, det är en obeskrivlig känsla. 

Idag sitter jag på båten på väg till fastlandet. Äntligen, äntligen, äntligen får jag träffa Zac och familjen. Gud som jag saknar den där lille skithunden! Gosa!

Så, för att svara på Ronjas fråga: 

Var jag är mest kittlig? Ronja och Henrik älskar båda att trakassera mig genom att pilla och kittla. Ronja klämmer mig gärna i sidan, vilket är galet obehagligt. Henrik älskar att göra hästbett på mitt lår. Så, för att svara på din otroligt passande fråga Ronja: sidan av magen och låren. Nu hoppas jag att du är en så pass godhjärtad vän att du inte utnyttjar detta. Egentligen borde jag kanske ha ljugit, för jag antar att det finns en mästerlig plan bakom din fråga... Eller har jag kanske ljugit redan? To be continued? 

Min fråga till Louise lyder: 

Vilken förändring är som störst hos dig efter dessa månader som universitetsstudent enligt dig själv?