Kulturlagret som försvann

"Om vi vill att arkeologi ska vara en vital kulturhistorisk och samhällsorienterad vetenskap, måste vi inse att arkeologi är ett förbaskat svårt ämne som ställer oss inför oerhörda teoretiska utmaningar" (Olsen 2003:18)

Citatet ovan måste vara mitt nya favoritcitat, det är så träffande! Jag tror inte att jag gick in i utbildningen vetandes om hur mycket det kommer krävas av mig för att en dag bli en bra arkeolog. Vi är bara två moment in i kursen och jag har fått en nyckel till en dörr som än så länge bara går att öppna på glänt, och ändå har jag redan ställts inför utmaningar.
Tentan vi har haft i veckan har varit en utmaning, med många nya ord och begrepp att lära sig och redogöra för. Stressen har varit total. Hela dagar har gått åt till plugg och godis. Som jag sade till Maya härom dagen när vi satt djupt nere i tentaplugget; "Jag har ätit ett helt kulturlager med godis". Detta slank bara ur mig när jag försökte illustrera hur mycket godis jag faktiskt ätit. Vi skrattade gott, faktiskt tills vi fick kramp i magmusklerna och tårarna sprutade, det var ju fan roligt! Men ändå börjar man undra, är det såhär mitt liv kommer se ut? Kommer jag använda arkeologiska begrepp för att förklara mitt vardagliga liv, begrepp som ingen annan än just arkeologer och andra liknande vetenskapliga ämnen förstår? Tanken lockar mig. MYCKET.

Jag tror att jag är tentaskadad. Under tiden jag sitter här och skriver försöker jag spara det jag än så länge fått nedpräntat på detta digitala papper, genom att trycka "Ctrl" & "S". Jag läser igenom det jag skrivit för att se om jag kan använda ett annat uttryck, ett uttryck som både låter mer vetenskapligt men också som genererar fler tecken. Som jag skrev på facebook. "15 010 tecken, 7 A4, fulla med ångest". Men det är inte bara 15 010 tecken, 7 A4, fulla med ångest. Det är även likamycket prestation, kärlek, godis och stolthet som lurar bakom dessa tecken på dessa A4sidor. Mest godis egentligen.

Halloween mina vänner, halloween kommer bli amazing. Jag har jobbat häcken av mig för att det ska bli amazing, so you better appreciate it. Jag har varit på gränsen till tårar hela den här veckan, men jag börjar äntligen se ljuset i tunneln. Idag ska allt färdigställas, och nästa vecka ska jag göra så lite som möjligt förutom att gå på föreläsningarna och läsa litteraturen. Soffan och jag kommer växa ihop, för det är jag bannemig värd.

Men nu kommer vi åter till den delen i inlägget där jag måste besvara en fråga. Vilket kändisansikte skulle du taturera in på vilket ställe om du måste? (Får inte vara ett miniatyrporträtt. Full storlek eller större)

Vad räknas som kändisansikte? Tecknade figurer? Riktiga människor? (Fast kändisar är knappt riktiga människor). Vad är en kändis? Det är väl egentligen en person, ett ansikte, en tecknad figur som känner igen? Det betyder väl inte bara människor som har tjänat en förmögenhet på att underhålla oss på olika sätt? Det kan lika gärna vara en person du pratar med dagligen, en person du alltid möter efter gatan eller kanske till och med en tecknad figur som du sett på tv.

Jag skulle välja att taturera in Scrat, från Ice Age. Jag beundrar hans mod och styrka i att aldrig ge upp i sin strävan mot nöten. Han skulle inspirera mig till att aldrig ge upp på det jag vill ha. Men vars skulle denna inspirationsgivande hyllningstatuering sitta? Det är en bättre fråga. Eftersom Scrat inte är så stor så skulle hans ansikte få plats på många ställen på min kropp. Jag tror att jag skulle välja överarmen, jag tror han skulle sitta fint där! (Edit; Maya insiterar på att tatueringen ska vara ansiktsstor oavsett figur, så då får jag väl tatuera in honom på sidan av vaden eller nåt)

(Edit nr.2 jag är ju sämst på det här seriously)

Frågaaan!!!!

Emelie, vad ska du bli när du blir stor? Alltså, vad är dina planer förutom en kandidatexamen i arkeologi?

Puss 

Theresa